Jag opererades för en obotlig cancer år 2001. Då det inte finns möjlighet att bota denna cancerform, fick jag vare sig cellgifter eller strålning och prognosen för min överlevnad var högst 5 år. Då sökte jag själv bland kosttillskott och fann då att kolloidalt silver kanske skulle kunna hjälpa mig. Idag 9,5 år senare, har jag en mycket bra livskvalitet och årliga undersökningar visar att inga förändringar sker utom till det bättre. Jag har heller inte behövt nyttja vårdens resurser vid ett enda tillfälle under denna tid.

Då jag med intresse följer silverdebatten undrar jag om det är på saklig grund, som man propagerar för att förbjuda en produkt, som ger så mycket kraft, att den reducerar användandet av kemiska mediciner”? Min egen erfarenhet gör att jag också försöker följa med i den forskning, som vetenskapligt görs på kolloidalt silver, och jag kan inte finna att dessa skäl, som andras av motståndarna till kolloidalt silver, har en vetenskaplig förankring. Jag har rätt att välja om jag vill röka, dricka alkohol eller prata i mobiltelefon, som vi vet skadar oss. Men jag har inte rätt att få välja ett kosttillskott, som vare sig skadar mig eller naturen.

Jag har fortfarande möjligheten att bära silversmycken, putsa mina silverljusstakar, äta med silverbestick, använda fotografisk film till min kamera, m.m. Jag kan också köpa silverkulor i butiken och dekorera bakverk med, speciellt barnens. Varje sunt tänkande människa, som ser debatten i ett större perspektiv, förstår att det finns andra intressen, som verkar för att få kolloidalt silver förbjudet som kosttillskott. Det är helt enkelt ”för bra”.